stephandersson

"När någon inte finns mer behöver det inte betyda att personen är död. Personer som är borta från mig

behöver alls inte vara döda även om det skulle vara en godtagbar ursäkt för att dom lika lite som jag hör av sig.

För en del personer är jag borta utan att ha gått bort. De flesta människor kan man visst leva utan. Att leva utan mig fungerar nog helt okey för de flesta, hur motvilligt jag än vill erkänna det. Tiden förmodas läka sår av saknad, livet måste gå vidare men när någon verkligen dör försvinner också hoppet om hur det skulle kunnat bli.

Dom som har gått bort kan vara mycket närvarande men bara utifrån det som varit, något nytt blir det inte. Vi är närvarande och borta från varandra i " tid och otid" som far skulle formulerat saken. Vi kan var borta när vi verkligen behövs och närvarande helt i onödan"

Allt detta mumlar jag över ytterligare ett glas vin på den höstkyliga uteserveringen

- Menar du nu, undrar Ann-Sofie, att jag kanske är närvarande helt i onödan?

- Nej, nej, jag menar att vi inte finns för varandra när det behövs, svarar jag och tittar upp i Ann-Sofie`s glädjestrålande ansikte, varför är du så glad när jag pratar om döden?

- För att jag är närvarande när jag behövs såklart, säger Ann-Sofie och jagar bort en geting som tycks sugen på vin

- Vem behöver dig, finns du över huvudtaget?

- Jag finns väl för att du behöver mig just nu, du gör allt så krångligt, ska vi ta ett sista glas vin?

- Det är sant, sluddrar jag, du är bra på att finnas när jag behöver dig. Här sitter jag och saknar pappa och blandar ihop den saknaden med sedan länge flydda tider och drömmar. Då blir det bara mojs av alltihopa!

- Mojs?

- Ja, avsaknad av logik och mening, självömkan och du ska behöva sitta och lyssna. Förlåt...

- Äh lite mojs har ingen dött av. Nu tar vi ett sista glas vin så ska jag berätta om mitt mojs, skrattar Ann-Sofie

Hon vinkar till sig servitören som i kylan bara har oss att ta hand om. Han står där och väntar på att behövas.

Jag inser att Elin skulle ha påpekat att det alltid finns saker att göra på en arbetsplats. Men han står där "i tid och i otid" liksom.

- Vi fick nått mojs i glasen, säger Ann-Sofie, kan vi få nya och med vin i?

- Mojs, funderar servitören, tar sedan glasen och går för att hämta nya. Utan mojs