Vi som har makten!
Kategori: skola
Vi vuxna är i själva verket ganska små - inuti. Tämligen banala behov uppfyller oss mer än vi vill erkänna. Beröm kan få oss att växa så att man nästan känner sig fånig. Vi känner oss ansvariga för allt vi är och går direkt till försvar om någon kommer för nära. Vi hittar lätt fel på andra men har svårt att genomskåda oss själva även om än så lite. Vi dömer snabbt andra och bär sedan med oss dessa domar i kommande möten. Söker man fel finner man fel. Som man förväntar sig tycks det bli.
När man känner sig osäker gör man konstiga saker. Ingen vill göra bort sig
(bli förnedrad) Rädsla att misslyckas ser nästan ut som att inte kunna. Rent statistiskt har många barn högre IQ än många av oss vuxna dessutom finns det många saker barn kan bättre än vi.
Vi vuxna är inte bättre än barnen men vi har makten. Vi har dessutom erfarenheter som ska ligga till grund när vi fördelar makten och när vi förmedlar kunskap. Det kan se ut som om barn tar sig makt genom att inte lyda eller sabba dock kan man inte ta sig makt genom att vara utanför. Det känns inte som makt utan förvirring och svaghet. Alla vill i grunden duga och vara inkluderade. Alla vill vara duktiga och få beröm!
Alltså, vi har makten. Hur ska vi förvalta den. Hur vill vi ha det?
