stephandersson

Låt min oro vila i din famn. Bara en liten stund. Jag har burit den så länge att musklerna börjat värka och ryggen blivit böjd. Egentligen vill jag inte be dig jag vet att du har ditt att stå i. Men jag vet verkligen inte någon annan att be.

Jag kom genom ett regn av ytligheter med min oro i famnen. Jag frös och var flera gånger nära att falla i det iskalla regnet. Jag pressade mig mot betongen för att om möjligt få lite skydd av hustaken. Snälla låt min oro vila - i din famn  Jag vill bara sluta ögonen en liten stund. Inte sova men vila helt och fullt. Vägen var lång ska du veta och bergen jag besteg var höga må du tro. Inte så att det är synd om mig. Jag gjorde bara vad alla förväntas göra. Kanske var min oro ovanligt tung men jag beklagar mig inte.
När jag var liten somnade jag alltid med lampan tänd. Så vill jag vila. Inte för att det ska vara ljust utan för att lampan ger värme. Det minns jag. När jag var liten fick min oro vila hos pappa. Nu är han en del av min oro. Stryk mig över pannan och låt min oror vila i din famn som den aldrig gjorde.