stephandersson

Den släkt talgoxar som valt mig och min ost har tydligen valt så för evigt. Dom är tillbaka och tilltron till mig tycks gå i arv i familjen. ”Jag är barn och elevombud inte fågelombud”, försöker jag men dom lyssnar inte på det örat. Det är vår och dom förväntar sig ost, gärna lagrad. Dom börjar bli finsmakare funderar jag och riktar tanken mot annat än ostätare.
Tänk så många barn och unga man bär med sig. En del undrar man hur det gick för sedan och andra råkar man möta i olika sammanhang. Någon blev en duktig fotbollsspelare som jag kräver ska bli inbytt framför TV´n, någon blev läkare och en annan en duktig frisör. Så finns dom som inte blev något alls. Lika mycket som mitt hjärta fröjdas med alla dom som fick lyckas slår det tungt för alla som kom fel och inte fick komma till sin rätt. Jag tröstar mig med att det för dom flesta bara är periodpaus efter första perioden och att allt kan ändras. Ett sorts hopp jag önskar jag kunde dela och plantera. Ingen av oss har livet i sin hand men allt är möjligt till slutet av tredje perioden. Från hockey till fotboll som kanske du märkt, förklaras framgång med ett ökat självförtroende. Han vet alltså att inte ens stora talanger lyckas utan självförtroende. Inom sport är självförtroende en färskvara men en självklarhet att fundera kring. Det är väl ingen slump att det anges i läroplanerna att barnens/elevernas självförtroende ska utvecklas. Så är det, frågan är väl hur man gör det.
Självförtroende handlar om hur man ser på sig själv, om hur omgivningen ser på en och hur man upplever sina olika försök. Varje lyckat försök berikar självförtroendet men vad som är lyckat kan man inte bara veta i sig själv utan är också det man ser i andras ögon. Barns försök sätts det betyg på om dessa försök har med kunskapskrav att göra.
Ibland är det som om vuxenvärlden tror att detta betyg anger barnets talang, intellekt och möjligen förståelse av världen. Betyget anger hur väl läraren anser att elevens förmågor svarar mot just de kunskapskrav läraren förstår sig på. I livet behövs så många andra förmågor och talanger. Jag tror verkligen att just möjligheten till självförtroende, känna att det fungerar, att man duger, att möjligheter finns och att man är en del i gemenskapen är viktigare än de faktiska kunskaper man samlar på sig just utifrån läroplan. Att kämpa på i skolan är viktigt - men bara om man får möjlighet att lyckas!
Just den här veckan snurrar många saker i mitt arma huvud. Det är som att försommaren sätter fart på min lust att förbättra saker. Man vill att allt det hoppfullt gröna ska få finnas i varje barn. Att alla ska få blomma! ”Jag lät alla mina maskrosor finnas” sjunger det i mitt huvud och det får bli till en liten kampsång för tillfället.
Ja lusten att förbättra finns där och det självförtroende som behövs för att uträtta saker
växer i fina möten.

Magda som blev politiker och står där ung och stolt i talarstolen, Frinavets showgrupp som lyser självförtroende och danslust och så Bosse som kommer till mig med en dikt. Han skaldar om ”mänskligt vett”, en sorts förhöjt ”bonnförnuft” möjligen, som betyder att man bryr sig om andra.
Vi gör det, bryr oss om andra. Vi ser till att våra barns självförtroende får tillfälle att växa, vi påminner dom som kämpat om att det bara är periodpaus, vi uppmuntrar varandra så att vi orkar mer även om vi inte förmår skalda som Bosse och kanske är mycket mer möjligt än vi anar.
Vi prövar våra vingar helt enkelt, gör talgoxarna sällskap där dom flyger med näbbarna fulla av ost, lyfter för nya perspektiv och ser vallmon blomma sida vid sida med de allra vackraste maskrosor. Skönheten behöver inte recenseras eller rangordnas utan är sin egen legitimitet så som varje människa så som varje litet eller mer vuxet barn!