stephandersson

Jag träffar Anna. Vi gick i samma klass många år men kände väl aldrig varandra.Det känns lite som teater. Hon spelar tant och jag gubbe. När som helst kan vi ta av oss maskeringen och lämna roliga timmen för rast. Vi läser i manus men det gör inget replikerna känns så äkta. Samtalet rör sig kring hur det blev med olika personer vi kände och hur det blev med oss. Hennes repliker beskriver hur hon fått barn tidigt med en man som inte fixade trivseldrickande. Hon skrattar ofta och jag tänker att hennes repliker borde kräva mer allvar. Vi fort sätter prata långt efter att manus tagit slut. Det är så enkelt och orden blir till berättelser om vad som är viktigt i livet och vad som är jagande efter vind. Jag kom för att få låna skolkort som jag i ett sentimentalt fånigt ögonblick önskat ha. Jag går därifrån utan kort.Dom satt fast men vem bryr sig. Jag har annat med mig när jag går och kort är ju ändå bara kort. Jag går förbi min gamla skola, sneddar över skolgården och låter minnen komma och gå. Så konstigt att Anna kan sitta på sin balkong och titta ner på vår gamla skolgård tänker jag men rättar mig i samma stund. Jag kan ju själv sitta hemma i min trädgård och se utöver min gamla skolgård. En del saker har gått förbi andra ska komma. En del saker finns kvar där inne någonstans. För alltid.