stephandersson

 

Skrivlusten och solen fyller mig och jag tar nästan danssteg längs strömmen.

Igår lovade jag mig själv och Minna att börja skriva blogg igen varpå hon lovade sig själv och mig att göra det samma. Sådana löften är viktiga. Jag tror vi sa några trevade ord om varför man ska skriva. Trevande kanske för att man lika gärna kunnat fråga- varför inte? Kanske också för att det är lite knepiga saker det där med att lämna ut sig i någon sorts offentlighet. Men- jag skriver alltså.

Jag är inte chef längre och jag tror att far hade tyckt att det var bra för mig att inte vara det även om han tyckte att jag knorrade för mycket om bestämmandet. "Det är väl ett större problem att bli bestämd över", menade far som haft det så hela livet. Visst märker jag att mina ord har förlorat lite i värde i somliga sammanhang. Nu när dom inte smakar chef krävs mer av mig när jag vill förmedla något viktigt.  Folk är lite chefsdumma på det sättet. Det borde väl vara innehåll och inte titel som avgör. Men så är det och så har det varit. Under hela min uppväxt fick jag se hur far behandlades som en ringa person och ibland gjorde det ont att se. Det behövdes inte mycket till titel för att sätta sig på honom. Det kunde vara en postkassörska när han skulle hämta ut barnbidrag, "men var är mamman", det kunde vara barnavårdsnämnden eller kassörskan på systembolaget. Att inte fatta sin mission tycks vara ett klibb som fastnar på folk. Det där med att trycka till folk utifrån position är ju rätt korkat. Allt kan ju faktiskt ändras i en blinkning. Dom sista skola bli dom första, typ.

Vi pratade om det igår Minna och jag, om hur saker följer med genom livet, sitter fast och ibland kommer i vägen för stunder av lycka. Det är som det är och vi bär på det vi bär. ibland är det också dom erfarenheterna som gör att vi bättre förstår andras erfarenheter. Minna är klok men inte ens klokskap biter alltid på gamla sår. Pappa bar på så djupa sår att hans klokskap nästa kvävdes. För att kunna andas organiserade han livet mycket ordningsamt och med tydliga rutiner. "Det är kul att du kommer " kunde han säga " men bra om du ringer först". Den som måste hålla ifrån sig för att orka riskerar att missa en del av livet. Vi har missat en del far och jag men det händer att jag tar små danssteg i solen. Det händer att saker fyller mig med lust. Det är en liten gen jag fick av dig pappa. en liten envis livslustgen, tror jag.