stephandersson

Havet piskar uppmuntrat av Henrik eller någon och barkbåten vänder in mot land. Styr genom vågorna med hoppet som segel. Land i sikte ropar utkiken och den lilla besättningen jublar. Just då fångas båten av en väldig våg som bär den högt över mått och sans för att sedan kasta den flera meter framåt. Båten slås i spillror och spolas in över stranden som ett jätte plockepinn. Varför gav ni upp, skriker syster dyster över huvudet på den utmattade besättningen. Ni har inga visioner, ingen glöd. Du skulle ha sett vågorna, börjar Kapten. Jasså du tror inte jag sett vågor, snäser syster dyster, tror du jag gled in här på en räkmacka eller? Kapten reser sig ur spillrorna och vrider ur havs vattnet ur skägget. Så, du har också varit med om stormar, undrar kapten. Det kan du ge dig på rumpnisse, säger syster dyster. Inre stormar och det ska jag säga dig att dom är inte lättare att tas med. Inre stormar, skrattar kapten. Innan han vet ordet av har syster lyft honom i skägget och hängt upp honom den avkapade masten som sitter i sanden. Häng och torka, säger syster. Hur kan du som seglat på de stora havet vara så inskränkt ? Vad ska vi göra, undrar besättningen. Fortsätta såklart, skriker syster, fortsätta hoppas och sätta barkbåtar mot avlägsna mål! Så sätter hon på den väldiga bergsprängaren som står stadigt i sanden. Högtalarna skakar och sanden yr. Alla reser sig ur spillrorna och börjar bygga nytt. Tillsammans. Allt går som en dans eller är en dans! Jag orkar inte säger en man som fått stora sår på händerna. Äh uppmuntra orkar du, gör det säger syster dyster. Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov sjunger havet och snart seglar tre vackra barkbåtar ut. Med hoppet som segel! Lille Vincent kryper upp i Kaptens stora famn, låter sin hand leka kurragömma i hans skägg och frågar: - är det här på riktigt eller bara en saga? Det här, säger Kapten, är en riktig saga!