stephandersson

Vindarna är dina och solen och den längtan som sjunger i höstträden. Varje strof och varje ton i sången är för dig och varje andetag är ditt. Så jag gnolar där jag vandrar genom högar av höstlöv i morgondissol. Jag gnolar att allt är ett och samma, att allting hänger ihop. Hjärta vid hjärta, dröm vid dröm. Högt uppe formerar sig fåglar i flykt mot varmare land. Men jag stannar. Vi stannar för att det sanna är sant och det nära nära, alldeles inpå huden. Jag har lämnat alla trasigheter bakom mig. Din kärlek har lärt mig se. Jag sjunger och går med bestämda steg över E22an. Jag rör mig mellan världarna som solen när den stiger. Jag rör mig som vindarna över vassa stenar och mjuka kinder. Fanns det någonsin nått vackrare än nu, viskar jag och ökar takten, fanns det någonsin nått vackrare än nu? Orden bär jag  med mig och jag vänder aldrig mer andra kinden till. Aldrig mer när jag inte vill. Jag är mer hel än någonsin och varje del i helheten bär spår av dig!