Ormen
Kategori: h?ndelser
Jag öppnade dörrar som var låsta. Låsta bortglömda och rostiga. Jag ville se vad som
fanns kvar av paradiset.. jag ville springa barfota i gräset. Jag ville spegla mig i sjöar som skulle berätta
vem jag kunde blivit. Hänförd steg jag in med alla sinnen på helspänn....hur kunde jag glömma ormen?
Det smärtar ,bultar och värker. Giftet vandrar i mitt blod. Hur kunde jag glömma ormen?De tårar som rullar ner för mina kinder är inte av smärta. Naturen är bara så vacker att man ibland måste gråta.
Allt som knoppas, blommar och vissnar....
Reser mig ur min dröm och går mot dörren, lämnar den på gläntbakom mig. Ser mig inte om utan går
med haltande steg ut i höstkallt landskap. Små flingor av snö landar i mina ögon. kanske ,tänker jag huttrande, är det den största av gåvor...just det där att kunna "glömma ormen". Att låta nyfikenheten ta över...
I bröstet ligger gråten som ett hav som liksom vaggar när jag går....På havet seglar en båt...en båt av bark...kaxigt på väg mot nya mål!
