stephandersson

Stephan Anderssons blogg, förevisare, pedagogik och visor http://www.myspace.com/stephanandersson Stephan Andersson album Kullerbytta Spotify

Om tiden som går fort och långsamt

Kategori: Semsterbilder

Far behöver åka till akuten. Benen är svullna och han får inte sova. Man tar vänligt emot oss men väntan blir lång, lång, lång. Far tycker inte att jag gör någon större nytta i väntrummet vilket väl äger sin riktighet. Det blir en stund i Linköpings city. Jag går förbi Arbis på vägen. Stannar till och läser på en skylt. Byggdes som ett kulturhus av arbetarrörelsen 1875. Man kan vidare läsa att just på Arbis visades den första filmen i Linköping 1897. Far har berättat att det var ett stort bråk vid Arbis 1942 mellan nazister och motdemonstranter. Det stod och vägde då. Det rätta var ännu inte självklart och nazisterna var många. Arbis var även platsen för mitt första riktiga discobesök. Drogfritt skulle det vara och vakterna bad alla som gick in att andas på dom. Konstigt nog kom jag in trots att Bosse och jag besökt hans fars vinkällare tidigare på kvällen. Under gymnasietiden var jag med om att försöka skapa ett allaktivitetshus på Arbis. Föreningen tehuset kallade vi oss. Det skulle vara en plats för drogfria möten över generations gränserna. Vi ordnade barnteater och konserter. Jag går där, minns, tänker på saker som var och glömmer bort vart jag ämnat mig. En fika på gyllenknuten får det bli pappa skulle ringa när han visste om han skulle bli inlagd eller inte. Saker förändras inte så mycket tänker jag. I Norrköping kämpar ungdomar för ett kulturhus, på torgen står nationalister mellan varven.Faren berättar mycket om hur det var förr när vi ses. Men han klär ofta "förr"i lite vackrare kläder än "förr" förtjänar misstänker jag. Vi gör så vi människoroch det är antagligen en gåva. Om "idag" är skit har jag ändå levt något bättre.

Timmarna går och far ringer inte. Jag åker till akuten och pratar mig in och hittar en väntande far. Läkaren kommer och föreslår att far ska åka hem och komma tillbaka nästa dag för provtagning. Jag förmedlar pappas trötthet och söker läkarens blick men hon vill inte ha några krig utan går med frånvänt huvud med på att faren ska stanna. Pappa hälsar glatt på gubbarna som har sängarna runt den han ska ha. Jag snarkar, säger far, ja när jag sover alltså.

 

 

 

 

Kommentera inlägget här: