stephandersson

Du vet, vi bär alla skuggor. Vi släpar alla på saker. Vi har alla sånt som hindrar oss att vara i dans med oss själva. Somligt tål vardagens ljus bättre än annat.Vi har alla rädslor. Det finns inga rädslor som är mer fel än andra. Och, undrar Ann-Sofie. Men på andra sidan känslan väntar något nytt. Och, undrar Ann-sofie.Du vet bron till Köpenhamn... den är lång och övergår i en tunnel. Lite läskigt att åka där i tåget under bilarna men man måste. Man måste väl inte till Köpenhamn, invänder min kloke vän. Nä, visst, fortsätter jag, men om man nu vill dit så får man ta sig över bron. På andra sidan den obehagliga känslan finns den behagliga. Du tänker rätt krångligt vet du det, påstår Ann-Sofie. Vi har alla broar vi ska över,

tunnlar vi ska uthärda , känslor av obehag som ska bytas i segrar. Vi är skapade så men har ibland fått lite mycket av någon sorts rädsla eller oro . Alla bär vi skuggor bara olika långa. Men, börjar Ann-Sofie när jag avbryter, Du, vill du ha ett glas vin. Trodde aldrig du skulle fråga, svarar Ann-Sofie med ett skratt.